Utåt är det ormar, men inåt är det att förlora någon nära. Hatar det verkligen!! Har ännu inte återhämnat mig helt från när min farfar dog och det var 2009. Det liksom drar all kraft ur mig och jag måste börja om nere på 0 och kämpa mig uppåt. Man vill så gärna visa sig stakt, men så fort man är ensam och får tänketid så slutar det oftast med våta kinder.