Mamma är definitivt en av de som vet mest om mig, vet inte vad jag skulle göra utan henne. Hon kanske inte är den jag går direkt till och säger mina hemligheter till och om hur jag mår. Men förr eller senare så klämmer jag ut mig det. Även hur arg, besviken och ledsen hon blir så finns hon alltid där för mig och hjälper mig med det mesta. Vi bråkar och skriker åt varandra minst en gång i veckan men jag älskar henne med hela mitt hjärta och menar aldrig de dumma saker jag säger till henne.


Mina flickor, det är dom som vet mest om mig. För dom berättar jag allt. Det är till dom jag går till först och pratar om killproblem, om hur jag mår och om jag helt enkelt ångrar ett beslut jag tagit. Tror faktiskt inte jag skulle klara av att hålla något inne för dom. Dom ställer alltid upp och finns alltid där om jag vill prata. Dom hjälper mig med mina beslut och säger vad dom tycker. Även fast vi ibland går varandra på nerverna så vet jag inte vad jag skulle göra utan dom. Mina flickor, är dom bästa.